Löpning lycka och tacksamhet över att kunna springa

Den här våren har varit tuff för mig när det kommer till löpningen. I och med att jag föll när jag åkte skidor i Åre har jag inte kunnat springa alls under en ganska så lång tid och under den perioden kunde jag mest minnas hur härligt det är att springa och jag mindes särskilt denna härliga löpning i backe, som visade sig bli mitt sista löppass innan jag ramlade.

Tack och lov kan jag springa nu igen och det går inte en minut utan att jag känner tacksamhet för det. Veckorna med ett skadat knä och utebliven löpning gjorde det tydligt för mig hur mycket jag älskar att kunna springa och hur mycket löpningen betyder för mig. Så nu när jag kan springa njuter jag i mängder av det och passar på att göra det så mycket som möjligt.

Igår när där det om vartannat snöade och blåste och om vart annat var soligt gav jag mig ut på en löprunda. Jag sprang milen, varken mer eller mindre, och jag var lycklig över att kunna springa just den distansen. De många veckorna med uppehåll från löpningen har inte påverkat min förmåga att springa negativt. Snarare tvärtom. Nu när jag har som en nyförälskelse till löpningen är det härligare än någonsin att springa. Och på något sätt går det också lättare att springa! Milen är inga problem och förhoppningsvis kan jag snart öka distansen successivt.

Lyckan i att springa - Karin Axelsson efter löpning

Lyckan när jag sprang igår var ungefär på samma nivå som när jag senast sprang en längre distans. Det var i somras när jag sprang 15 kilometer och de här bilderna togs efteråt. Det är något visst med löpning som får mig att känna sådana lyckokänslor. Finns ingen annan träningsform som slår de känslorna.

Lyckan i att springa - Karin Axelsson efter löpning

I fredags sprang jag också. Då gjorde jag det i sällskap av Wilmer som cyklade. Att kombinera cykling för honom och löpning för mig visade sig vara ett smart sätt för båda att få röra på sig och samtidigt få vara tillsammans. Jag kan nog inte räkna med att han orkar hänga med mig på milslånga rundor eller längre, men en sträcka på sex kilometer orkar han uppenbarligen.

Ljuvliga underbara löpning. Jag ska evigt vara dig tacksam till att du finns! ♥

6 Comments

  1. Skönt att knät är bra igen.. :) Att inte kunna springa, hua.. vet precis.. Fick hälsporre i höstas o hade en “enkel” rehab o kunde börja springa efter 2 månader igen… Men det var två månader som försvann för min uppladdning inför göteborgsvarvet.. så det kommer att bli en tuff utmaning.. :)

  2. Ja, skador är kass… Runt kommer jag ju komma, men hade ju en plan som inte riktigt kommer att hålla.. hmmm… kommer väl fler tåg.. Ser nästan mer framemot tjejmilen i sept, distans som jag klarar av väl.. :)

Write A Comment

""