Kärlek-arkiv | Fitness & Hälsa
Tag

Kärlek

Browsing

Den här helgen har varit svår för många av oss. Jag har känt mig nedstämd och som att jag inte varit tillräcklig. Jag skulle så gärna velat kunna ändra det som skedde i Stockholm i fredags. Men det går inte. Det hemska hände och vi stod maktlösa bredvid.

På grund av min otillräcklighet har jag inte varit mitt bästa jag denna helg. Jag har haft ett sämre tålamod än vanligt och inte orkat ta tag i sådant som jag borde. Jag har inte orkat hålla skenet uppe, men inser att det är okej. Att vara ledsen över det som hände, att vara orkeslös och tömd på energi och att inte klara av att vara på topp är naturligt och viktigt att tillåta. I helgen var jag inte mitt bästa jag och det är okej.

Gren av ett körsbärsträd

Vi måste sluta vara så hårda mot oss själva. Det är okej att inte vara 100% glad eller perfekt. Det är så mycket viktigare att vara sig själv.

Det är många av oss som behöver sörja och gråta över det som hände. För även om vi inte alla blev drabbade rent personligt så drabbade det vårt land och våra medmänniskor. Mitt i eländen blir jag glad över alla som har hjälpt varandra i detta svåra, som har erbjudit sitt hem eller sin hand, som har funnits till hands, tröstat och stöttat.

Själv har jag inte varit inne i stan sedan fredagens händelse, men om en liten stund kommer jag att passera platsen när jag nu på måndag morgonen går till kontoret. Jag ska gå där och skänka min tanke till alla drabbade och jag ska känna tacksamhet till alla som har bidragit med hjälp i denna katastrof.

Gren av ett körsbärsträd

I morse när jag satt i köket och drack mitt kaffe kvittrade fåglarna utanför och jag tittade på den vackra grenen från körsbärsträdet som vi har tagit in och som nu står i full blom. Jag tänkte på hur många som trots allt är ovetandes om det som hände i fredags. Fåglarna fortsätter att kvittra och barnen leker sin lekar utan att känna till det hemska. Livet går vidare och vi med det.

Jag hittade ett inlägg hos Paulina som handlar om hur vi bör prata med barn om en sådan här händelse. Detta gäller alltså barn som är så pass gamla att de har förstått att någonting har hänt. Hon refererar själv till BRIS och jag citerar henne här:

Var lyhörd och observant!
Utgå ifrån att barn känner till det som har hänt, men utgå inte från att barnet är oroligt för sin egen del. De flesta barn visar på något sätt om de är oroliga. Ta reda på hur mycket barnet tänker på det som hänt, vad barnet vet om händelsen och vilka tankar och frågor barnet har.

Ställ konkreta frågor!
Vad har du hört? Vad vet du? Vad undrar du?

Uppmuntra och underlätta för barnet att ställa sina frågor!
Visa att du gärna pratar också om sådant som kan kännas svårt och även om du inte har svar på alla frågor!

Informera!
Barnet behöver få svar på sina frågor, känna en större kontroll och bli lugnad. Ge barnet den information barnet är hjälpt av. Även svåra och skrämmande fakta kan vara viktiga att få prata om. Svara ärligt på frågorna men berätta inte mer än barnet är hjälpt av att få veta, undvik till exempel att gå in på detaljer.

Överför inte din egen oro!
Det är viktigt att du inte lägger din egen oro på barnet eller utgår ifrån att barnet uppfattar saker på samma sätt som du. Det som väcker oro hos en vuxen behöver nödvändigtvis inte beröra ett barn på samma sätt.
Var uppriktig!

Lugna och inge hopp!
Berätta att händelsen som denna är mycket ovanlig, att det finns människor som gör allt vad de kan för ta reda på hur detta kunde hända och som tar hand om de som är drabbade.

Dessa ord kan vara bra också för många av oss vuxna att läsa och tänka på. Ta hand om varandra, var ledsna om ni behöver och håll lite koll på dem i din närhet. Kanske är det någon där som behöver ditt stöd just idag?

När lastbilen drämde fram på Drottninggatan igår satt jag helt ovetande om detta och höll i en anställningsintervju med en kandidat. Vi hade varken telefoner med oss eller var uppkopplade mot nätet och i och med att dörren var stängd till mötesrummet där vi satt märkte vi inte när kollegorna utanför fick reda på det hemska som precis hade hänt bara några kvarter bort från vårt kontor.

En kollega knackade på dörren ett tag senare och vi fick då reda på den hemska nyheten. Vi hade haft tur som inte blivit drabbade själva eller hade någon i vår närmaste närhet som blivit det, men vi led såklart med alla som varit inblandade i tragedin.

Stockholm

Idag är Stockholm en dyster stad. Jag lider med de anhöriga till de som omkom igår och de skadade. Det gör ont att inse att det finns en sådan ondska i världen och att den nu också drabbat vår absoluta närhet.

Stockholm Stockholm Tillsammans med all sorg och vrede är jag tacksam till att vi bor i ett land som visar en sådan styrka i en sådan här situation, att vi står upp tillsammans och vägrar bli knäckta av denna ondska och att allt pekar på att gärningsmannen har blivit gripen.

När jag kom hem igår kväll kramade jag min familj extra hårt, tacksam för att vi klarade oss. Låt oss som har varandra i behåll komma ihåg hur värdefullt det är. Krama varandra extra mycket och till er som har drabbats på något sätt vill jag skicka så många styrkekramar som bara går. ♥

De senaste veckorna har min längtan efter löpning varit enorm. Det är när jag inte kan springa som jag inser hur mycket det betyder för mig och jag har på senare tid verkligen fått känna på hur det är att sakna något och längta starkt efter det. Sedan jag skadade knät för drygt fem veckor sedan har jag fått avstå från löpning, men nu börjar jag se ljuset i tunneln.

När jag har varit tvungen att springa till tåget några gånger den här veckan har jag insett att det fungerar att springa utan att jag får ont. Och när jag tränade cirkelträning härom dagen kunde jag inleda med att springa i uppvärmingen. Så känslan är positiv och jag tror att jag ska våga mig på ett löparpass till veckan som kommer. Kanske att det till och med blir transportlöpning till jobbet. Hur och var jag än springer är jag oerhört förväntansfull inför det.

Jag känner visserligen av att knät inte är helt återställt då det tar emot att sitta på huk eller på knä så jag ska ta det försiktigt. Men lite kommer jag kunna springa. Det känner jag!

Fylld av löparminnen och löparlängtan får ni här några av mina härligaste bilder från löppass.

Morgonlöpning i backe med en rosa himmel som sällskap

Löparminnen

När jag sprang upp och ner för Björnen-berget i Åre tidigare i vintras visste jag inte att jag sprang för sista gången på ett bra tag. Det är ett fint löparpass att minnas tillbaka till eftersom den morgonen var magiskt vacker.

Veckans bästa - löpning på Djurgården

Jag har inte sprungit på Djurgården lika ofta det senaste halvåret som jag gjorde när jag jobbade på Aller media. Men vid några tillfällen har jag det och det är alltid lika ljuvligt att komma dit. Denna gång när jag sprang där var för ett par månader sedan och det hade just kommit lite nysnö.

Karin andfadd

spring i benen

När våren kommer på allvar blir jag alltid lika fylld av löparglädje. Att få springa på barmark och när det är ljust ute är liksom ingen självklarhet efter en lång vinter och då är det så underbart att få göra det igen.

lopning-havet-3

Sent på våren förra året var jag i Helsingborg i ett par dagar och passade på att springa på morgonen längs med det ljuvliga havet.

lopning-fran-stad-till-land-1

Det är inte mycket som är lika härligt som sommarlöpning på Djurgården!

karin-traningspass-brost-armar

Här ser ni mig efter förra årets längsta löparpass. Nöjd, trött och varm!

morgonlopning-dimma-3 Detta löparpass njöt jag av att springa senast när jag fyllde år. Det var min födelsedagspresent till mig själv att springa i dimman och bort till sjön.
Här ser ni mig efter ett löppass på stranden i Turkiet på hösten för några år sedan. Då visste jag det inte, men det bodde faktiskt en liten Smilla i min mage där och då.
Fartlek lopning tips

vinterlopning-1

Magisk vinterlöpning på Djurgården.

Lopning golfbana
Och lika magisk vinterlöpning i hemmatrakterna.

Älskade löpning. Snart är jag tillbaka!