Fredag morgon och jag kunde lämna huset i ottan då mannen skulle ta barnen. Träningsplanen var långpass löpning, men jag var inte alls lika pepp som jag brukar. Kroppen kändes seg och musklerna ömmade. Tänkte att det nog berodde på det tuffa cirkelträningspasset från dagen innan.

Jag hade tänkt springa så långt som 20 kilometer och resonerade att jag nog skulle bli pepp bara jag började springa.

Jag åkte in till stan, lämnade av saker på kontoret och sedan sprang jag Kungsgatan och Birger Jarlsgatan bort till Nybroplan och vidare längs med kajen till Djurgården.

Vinterlöpning på Djurgården

Att springa rundan runt Djurgårdsbrunnskanalen brukar alltid göra mig på gott humör, men humöret var inte på min sida denna morgon. Trots en magiskt vacker is på vattnet och en fin, grå himmel i kontrast till all den vita snön så var jag inte pigg på detta.

Benen var tunga, humöret tungt och jag ville helst bara vända.

Vinterlöpning på Djurgården

När jag närmade mig bron borta vid Djurgårdsbrunn bestämde jag mig för att gå en stund. Att jag börjar gå mitt i en löparrunda händer verkligen aldrig. Men nu hände det och jag var förvånad över hur jag kände och agerade.

Vinterlöpning på Djurgården

När jag hade kommit fram till bron stod jag och blickade ut över vattnet. Så fint, så stilla, men så tråkigt att jag inte hade orken.

Jag orkade i alla fall börja springa igen efter bron. Jag gjorde det i långsamt mak, men jag hade sedan länge gett upp tanken på att springa två mil. En mil löpning fick räcka och det var exakt vad det blev när jag en knapp halvtimme senare var tillbaka vid porten till mitt kontor.

Vinterlöpning på Djurgården

Den sista delen av rundan försökte jag tänka positivt. Tänk att jag ändå kunde springa en mil, att jag tog mig ut överhuvudtaget var ändå det viktigaste och tillfällen till långpass finns ju kvar.

Fredagens runda på Djurgården var på ett sätt deprimerande, men den gav mig ändå det som gjorde resten av min dag bra. Den gav mig frisk luft, energi och eftertanke. När jag senare på eftermiddagen började känna av en stickande känsla i halsen förstod jag varför jag hade känt mig så opepp på löpning på morgonen. Med en förkylning i kroppen är två mil såklart ganska så jobbigt att springa.

Nu hoppas jag att jag med vila, bra mat och Coldzyme kommer kunna stoppa denna förkylning i helgen!

2 Comments

  1. Usch för den känslan… men detvär ju nästan skönt när kliet i halsen kommer så man får nått kvitto på att man inte bara var ”lat” .

    Jag körde lugna 80min på löpbandet med 1;5 i lutning o en fart på 9;1km/h. O pulsen stannande stadigt på grönt hela passat… känns som om det kommer att gå, GV, kanske inte lika fort som förra året men jag har ett tag kvar att jobba på farten men att få känslan är gott..

    Lite vår nu o springa i solen önskar jag….

Write A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.