Min helg har varit både härlig och avkopplande, men också intensiv och uppstressande. Det här med att den har varit uppstressande låter nog värre än det har varit. Men helger när jag är själv med barnen blir nästan alltid det till viss del. Deras bråk med varandra och minstingens alla trotsutbrott gör mig upp i varv och jag tappar tålamodet gång på gång. Sådant är livet med barnen och jag väljer att fokusera på alla fina stunder vi också har haft i helgen.

Helt klart mysigaste stunden var när vi igår morse cyklade till stranden för det som antagligen blev årets sista dopp. När jag tänker tillbaka på de timmar vi spenderade på den utflykten inser jag att det inte var minsta lilla bråk, tjafs eller trots på hela tiden!

Årets sista dopp - i Lejondalssjön

Vi hade bestämt redan dagen innan att vi skulle inleda söndagen med denna utflykt så barnen var taggade redan när vi vaknade. Jag kokade kaffe och gjorde i ordning frukostmatsäcken medan Wilmer ansvarade för att packa kläder, spel och böcker och allt vad han tyckte var nödvändigt att ta med.

Sedan hoppade vi upp på cyklarna och gav oss iväg. Efter en 20 minuters trampande var vi framme vid stranden intill sjön och vi var nästan ensamma där.

Årets sista dopp - i Lejondalssjön

Det var så fint att titta ut över sjön. Platsen var liksom en helt annan mot när vi var där senast, mitt i högsommaren och med massor av familjer badandes i vattnet. Nu var det nästan bara vi där och vattnet var spegelblankt. Smilla tyckte det kändes kallt och ville inte bada, men hon verkade njuta av att vara där i alla fall.

Årets sista dopp - i Lejondalssjön

Årets sista dopp - i Lejondalssjön

Jag och Wilmer var mer badsugna och vi hoppade i varsin gång. Åh, vad skönt vattnet fortfarande är! Men att sedan gå upp ur det var lite småkyligt.

Årets sista dopp - i Lejondalssjön

Vi torkade och klädde på oss snabbt och sedan satt vi där på vår filt och blickade ut över sjön medan vi åt vår frukost. Så mysigt!

Årets sista dopp - i Lejondalssjön

Eftersom det var ganska så kyligt i luften klädde vi på oss allt vi hade för att inte frysa. Man kunde ana hösten i den något svala morgonluften, men när solen tittade fram mellan molnen var det riktigt varmt.

Jag lånade ut tröjan till Smilla och huttrade lite när vi cyklade hem. Men fick ganska snabbt upp värmen igen och kände mig tacksam för att vi hade startat vår dag på det här sättet. Jag hoppas inte, men kanske att detta var årets sista dopp.

3 Comments

  1. Petra Henriksson Reply

    Jag älskade varenda varma dag i sommras, men det finns fördelar med en fin höst… Många, synd bara att ljuset försvinner. O sen igår efter löptur för mig o fotbollsträning för sonen i regn tände vi höstens första brasa, det är ren o skär lyx det med!! :)

    Men tvivlar på att det blir nått mer bad iår.. :)

    • Samma för mig. Jag har verkligen njutit av värmen, men välkomnar nu lite svalare väder. Att springa i höstluft och tända ljus inomhus är två väldigt härliga grejer!

  2. Pingback: Sista gången för i år - Sista gången vi åkte på utflykt med Mustangen

Write A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.