Jag pustar ut efter en intensiv helg med två födelsedagskalas hemma hos oss. Vi har nu firat vår nyblivna 7-åring i dagarna tre. I fredags med bara familjen på kvällen. Det var ju då det var hans riktiga födelsedag. I lördags kom alla kompisar och firade honom. Oj, vad elva stycken barn i åldrarna 4 till 7 kan väsnas när alla befinner sig i samma vardagsrum samtidigt! Igår firade vi återigen Wilmer, men då med våra familjer och ett kombinerat födelsedags- och adventsfika.

Vilken helg!

födelsedagskalas 7 år

Att han nu har fyllt sju år känns stort. Men det var den där dagen för sju år sedan som egentligen var den allra största. Här har jag skrivit om dagen när han kom och mitt (och vårt) liv förändrades för alltid. Jag blir lite tårögd när jag läser det inlägget. Ett citat därifrån:

Det var den 30 november 2011 som mitt liv fick en helt ny mening. När du kom fick allt annat helt andra perspektiv. Inget var viktigare än att du skulle må bra och vara frisk. Och det var du!

Att bli mamma är det största och finaste jag någonsin har upplevt, men det är verkligen inte lätt alla gånger. Det kan jag bland annat uppleva nu när det där 7-årstrotset brusar upp titt som tätt.

födelsedagskalas 7 år

födelsedagskalas 7 år

Han har fått blåsa ut ljus tre gånger i helgen. I fredags dekorerade vi hans ihoprullade pannkaka med ett ljus och sedan har det blivit två olika slags tårtor, båda pimpade med sju ljus såklart.

Tårtan på barnkalaset var en tuff variant med superhjältar.

födelsedagskalas 7 år

Och tårtan på gårdagens firande var en mjuk pepparkaka med frosting och strössel i silver och vintermotiv. Det passade bra med pepparkakssmak när det också var 1:a advent.

födelsedagskalas 7 år

Innan kalaset började igår hann vi med att julpynta hemmet också. Därav rödrutig duk i bakgrunden.

födelsedagskalas 7 år

födelsedagskalas 7 år

Han hade nog väldigt höga förväntningar inför denna helg, vilket visade sig i ett antal besvikna utbrott när det inte blev exakt som han hade tänkt sig. Men trots utbrotten tror jag att han nog var väldigt nöjd. Han fick ha alla sina nära och kära samlade denna helg och fick all tänkbar uppmärksamhet man kan få. Nästa år vill han ha sitt kalas på Extremfabriken istället, säger han, och det är verkligen inte mig emot. Som förälder blir man trots allt ganska trött av att arrangera kalas!

3 Comments

      • Jag var 27 när jag fick vår dotter o 37 när jag fick yngste sonen, då sa jag till sambon att hua vad trist att vi började så tidigt, hade vi börjat senare kunde ju trean varit kvar, o vi kunde fått ett barn till om några år.. han tyckte jag var galen… men just att det går så galet snabbt.. Inte för att jag är sugen på en liten fågelunge längre men ändå… Väldigt skönt med stora barn…

Write A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.