När vi var i Åre nu senaste unnade jag mig långa sovmorgnar, precis som resten av familjen. Det var så skönt att inte ställa någon klocka och sova precis så länge som jag ville. Men den sista morgonen i Åre ville jag passa på att njuta av en tidig stund utomhus. För de där tidiga morgonstunderna brukar ju vara de härligaste. Jag brukar ju dessutom ha som rutin att springa upp och ner för hela Björnen-berget när vi är i Åre och än så länge hade jag inte gjort det den här veckan. Att springa vågade jag dock inte på grund av knät. Så det fick bli en promenad ner och upp istället.

Vädret den här veckan i Åre var inte det bästa och även denna morgon var ännu en mulen, grå och snöig sådan. Det var inte mycket till utsikt när jag gick hela vägen upp till Copperhill Mountain Lodge och sedan ner igen.

Genomgrått, som ni ser, och stundtals yrde snön ner från himlen. Inte det trevligaste vädret, men det var ändå friskt och härligt att vara ute.

Jag hade gärna velat springa den där vägen uppför berget och sedan ner igen. Det är alltid en sådan härlig känsla att kunna klara den långa vägen upp springandes. Den känslan får man liksom inte av en promenad på samma sätt. Samtidigt var jag tacksam för att jag faktiskt hade tagit mig upp tidigt och tagit mig ut överhuvudtaget. Och nästa gång jag är i Åre kommer jag säkert kunna springa i backe igen.

Efter en stund uppe på toppen av berget gick jag tillbaka ner igen. Det var fortfarande mulet, men så…

… en liten bit längre ner började himlen sakta färgas rosa. Den sol som var på väg upp lyckades få fram några strimmor med färg genom allt det mulna.

När jag så kom tillbaka till vår gata var himlen magiskt vacker och vittnade om att det skulle kunna bli en fin dag.

När jag sedan blickade ner i dalen var det riktigt klart över Åresjön och utsikten var så här fin. Vilken lycka att jag hade tagit mig ut till detta fina!

Write A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.