Karin Axelsson
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Lifestories

När sorgen blir en del av dig själv

Yoga Karin Axelsson

Jag tror att ni är många med mig som instämmer i att detta är och har varit ett sorgens år. För egen del tänker jag på Terese Alvén varje dag och sörjer det ofattbart tragiska öde hon fick gå till mötes i försomras när hon snabbt insjuknade i en obotlig form av cancer och dog. Inte ens hon som var hälsan själv kunde klara av att bekämpa den sjukdomen och jag känner förtvivlan och sorg över att det ska behöva finnas så elakartade sjukdomar.

Men sorgen har ju sina olika faser och från att ha varit riktigt ledsen har jag kunnat bearbeta detta till att mer acceptera det som har hänt och faktiskt glädjas åt allt fint som många av Tereses vänner och familj har arrangerat och gjort i minnet av henne. Så mycket pengar som har gått till cancerforskningen efter det att hon insjuknade och dog är helt fantastiskt!

Jag som inte stod Terese så nära, då hon snarare var en ytlig bekant, har svårt att förstå den sorg och saknad som hennes närmaste måste ha känt och fortfarande känner. Oavsett vilken nivå av sorg vi kan känna så är den tuff, men jag har med åren förstått innebörden av att leva med sorg, att det faktiskt går och att sorgen efter ett tag blir till en del av dig själv. Så känner jag för min mamma, som för ganska exakt fem år sedan gick bort från oss, alldeles för tidigt och också hon i en elakartad sjukdom.

mamma

Jag är tacksam för att min mamma hann uppleva sina båda barnbarn, men eftersom vår yngsta dotter bara var tre månader när hon dog är det svårt för barnen att ha så många konkreta minnen av sin mormor. Eftersom min mamma verkligen älskade barn och månade om familjen mer än någon annan känns det orättvist att hon inte skulle få uppleva sina barnbarn mer än så. Men tyvärr är döden inte rättvis. Den kommer när den kommer och vi kan inte göra mycket annat än att försöka acceptera den och leva vidare.

Eftersom det nu är fem år sedan min mamma dog så har jag redan gått igenom de faser som hör till i en sorgeprocess. Jag har varit i chock, jag har varit ledsen och arg, jag har försökt att bearbeta detta och sedan kunnat orientera mig till en ny tillvaro i livet och där någonstans har jag accepterat denna sorg som en del av mig själv.

I sorgen över att Terese inte finns med oss bearbetar jag det genom att försöka sprida så mycket rörelseglädje som möjligt, att liksom fortsätta i hennes anda och få andra att bli mer aktiva och känna glädje till att röra på sig. Och jag fortsätter att springa för Terese. I sorgen över att min mamma dog alldeles för tidigt försöker jag göra mycket av det fina och härliga som hon var bra på, både i min uppfostran av barnen och i olika traditionsenliga aktiviteter.

Penseer som min mamma älskade

Min mamma älskade att hålla på i trädgården och jag har många minnen från när hon åkte till blomsteraffären så tidigt som det gick när vintern gick över till vår. Hon brukade alltid köpa massor med penséer och plantera ut i krukor överallt hemma i vår trädgård. Det var ett sant vårtecken när hon gjorde det och för mig betyder det därför extra mycket att plantera just penséer på våren.

Penseer som min mamma älskade

Penseer som min mamma älskade

Penseer som min mamma älskade

Det är fint att ha dessa minnen av personer som inte är med oss längre. Vi pratar ofta om mamma/mormor hemma hos oss och det känns som att barnen har en relation till henne trots att de knappt kommer ihåg hur det var att träffa henne när hon var i livet. Det är fint!

Det är också fint med all kärlek och fina ord som skrivs om Terese i sociala medier – hon var verkligen en person som berörde och var viktig för många. Om du vill vara med och stödja cancerforskningen, i minnet av Terese, så kan du göra det här. Nyligen släpptes hennes sista bok, som Jane Haglund skrev klart efter hennes död. Så fint att hon orkade göra det! Här kan du köpa boken Rörelserik.

Om du är inne i en sorgeprocess som känns för tuff för att orka klara av själv så kan det vara klokt att gå och prata med en professionell psykolog för att få hjälp i sorgeprocessen. All kärlek till er alla!

Tags : KärlekSorg

2 kommentarer

  1. Döden!! Ibland en befrielse o ibland rent ut sagt SKIT…..

    Min mamma gick bort i cancer för 7år sen, 62år gammal, o när hon väl fick somna in var det en befrielse för oss som blev kvar, slippa all smärta o lidande, men smärtan att mina barn inte har nån mormor har verkligen inte lindrats med åren. Det är tyngre än att jag förlorade min mamma.

    Jag har verkligen som tur är trots mina 47år varit förskonad av att nära vänner gått bort för tidigt, tacksam för det… för ibland är det så svårt att leva här o nu, o det vet man ju att man borde göra mera..

    1. Hej Petra,
      Tack för att du delar med dig!
      Ja, visst är döden hemsk även om den också kan vara en befrielse som du skriver.

      Det är svårt att förstå varför vissa saker händer och det är nog inte tanken att vi ska förstå det… Bra att då försöka vara tacksam för allt fint man har och alla människor omkring en som är friska och i livet.

      Stor kram till dig! <3

Lämna en kommentar

Annons
Annons