Det var länge sedan som jag hade så ont i kroppen som jag har nu. Jag brukar alltid köra hårt när jag tränar och jag upplever ganska ofta att jag får träningsvärk eller ont i kroppen eftersom jag försöker variera min träning så mycket som möjligt. Men det är sällan jag känner som jag gör idag, att man verkligen har tagit ut sig själv så pass att man nästan är helt matt så här efteråt.

Igår var sista dagen på mitt månadskort. Eftersom min semester börjar om 8 dagar så kände jag att det var lite onödigt att köpa ett nytt månadskort. Så jag kom på att jag skulle prova att cykla till jobbet istället. Jag bor i Kallhäll och mitt kontor ligger vid Humlegården inne i stan. Avståndet är ca 2 1/2 mil. Jag pratade igår kväll med pappa vilken som skulle vara den lämpligaste cykelvägen. När vi pratade om det och jag tittade på kartan så var jag helt säker på att det inte skulle vara några problem att hitta. Men dessvärre gick det inte lika bra som jag trodde.

Jag trampade igång ganska tidigt i morse för att vara säker på att komma i tid till kontoret. Så vid klockan 6 styrde jag kosan mot huvudstaden. Första biten var inga problem. Det var inga tveksamheter om hur jag skulle cykla och det kändes lått på trampan. Jag cyklade förbi Jakobsberg, Barkarby och Spånga. Sedan tog jag in på en cykelväg på Järvafältet och passerade Hjulsta och körde mot Rinkeby. Det var någonstans där som det gick lite galet för det fanns så många olika cykelvägar att välja på och skyltningen var inte helt tydlig. Till slut, efter att ha fått vända och cykla lite omvägar, kom jag fram till Rissne och hittade en skyltning mot Solna. Jag trampade dit, navigerade mig mot Haga Norra efter en stunds cyklande och hittade sedan en skylt som pekade mot St Eriksplan. Då kände jag att jag äntligen hade koll på läget och ca 20 minuter senare var jag framme på jobbet. Totalt tog denna cykeltur 1 timma och 40 minuter. Jag var sjukt svettig då och svalkade mig i en efterlängtad dusch.

Något som var väldigt störande var att min kedja hoppade av när jag var i Solna. Jag fick bända med en nyckel och skita ner händerna så att det var bleksvarta när jag till slut lyckades få kedjan på plats.

Vid 18 var det dags att sätta sig på cykeln igen och trampa hem. Jag tänkte att det säkert skulle gå lättare att ta sig hem då jag hade ganska bra koll på läget (trodde jag). Det visade sig att hemfärden tog 2 timmar! Jag spenderade mycket av min tid cyklandes runt i Solna-trakterna, förvirrad och undrande över hur jag skulle hitta hem. Jag hittade skylting mot Haga Norra, Ulvsunda, Sollentuna och liknade ställen som jag inte alls ville till. Det jag ville hitta var vägen mot Sundbyberg eller Rissne, för att därifrån sedan ta mig vidare mot Spånga och sedan Järfälla. Men det tog mig minst en timme innan jag hade hittat rätt väg. Ja, om ni undrar så har jag dåligt lokalsinne och någon karta hade jag inte heller med mig.

När jag fick se denna skylt nu ikväll efter att ha börjat styra kosan mot Bromsten och Spånga blev jag glad! Nu hade jag faktat framför mina ögon att jag var på väg hem mot Järfälla. Strax därefter hoppade kedjan av igen. Jag fick slita och kämpa i minst 10 minuter innan jag lyckade få den på plats. Jag var nära att ge upp. Men skam den som ger sig och bevisligen lyckades jag med att få på den till slut.

Efter dessa totalt 220 minuter på cykeln idag så har jag extremt ont i mina ben och i rumpan. Jag är rädd för att smärtan kommer att vara ännu värre imorgon. Men då är det bara att bita ihop och hoppa upp på cykelsadeln igen.

Min före detta chef Maria, som nu är på mammaledighet, brukar säga att smärta är bra. När hon skulle ge mig och de andra coacherna på mitt jobb råd om hur man är en bra chef och ledare och hur man ska leda sin personal på ett bra sätt så brukade smärta vara ett väl använt ord. Det kan tyckas lite konstigt, men vad hon menar är att det kan krävas en del smärta ibland för att saker och ting ska utvecklas till något bra i slutändan. Sedan tror jag att hon även menar att allt är inte super kul hela tiden. Som chef måste man fatta jobbiga beslut emellanåt och det kan jag verkligen skriva under på. Jag har haft den tjänst som jag har idag i mindre än ett år, men redan har jag varit tvungen att fatta flera beslut som har varit riktigt jobbiga att ta och som har inneburit smärta för mig. Tilläggas ska också att Maria är finsk och därmed väldigt rak på sak och hymlar inte med sanningen. Det kanske inte är alla som skulle vara noga med att påpeka att man måste vara beredd på att genomleva mycket smärta som chef och personalansvarig.

Jag har hur som helst tänkt på det här med smärta. Jag upplever helt klart smärta allt som oftast i min träning och i mitt försök att leva hälsosamt och äta nyttigt. Det är inte lätt alla gånger. Men i slutändan är det alltid värt det, först och främst för att jag mår så mycket bättre av det, men också för att jag i bästa fall ser ett positivt resultat av det.

Smärta som jag har upplevt idag:

Redan i morse när jag vaknade upplevde jag dagens första smärta då jag hade väldigt ont i höger skinka. I början av min promenad imorse så gjorde det riktigt ont i både höger skinka och ben när jag trampade ner det benet. Efter att jag hade gått under några minuter var smärtan lindrigare och det fungerade bra att gå. Jag gissar att jag hade någon slags muskelsträckning och var väldigt stel efter nattsömnen. Jag behövde helt enkelt mjuka upp skinkan och benet lite för att bli av med smärtan.

På jobbet har jag gått runt och haltat lite smått idag då jag fick ett skoskav på vänster fot efter att ha gått runt i högklackade skor hela dagen. Skinnet på en av tårna hade skavts upp och därav smärtan i den tån. Jag satte på ett plåster och bytte skor men det hjälpte inte för skadan var redan skedd. Frågan är vad denna typ av smärta kan leda till som är positivt? Antagligen när såret på tån har läkts så det onda försvinner och jag kan vara tacksam för att jag inte har smärta längre.

Eftersom jag fortfarande är förkyld så upplevde jag en viss smärta innan jag påbörjade de gruppträningsklasser som jag skulle hålla idag på World Class Nybroplan. Smärtan var inte så mycket fysisk för jag hade inte ont någonstans. Den var mer psykisk då jag kände att det skulle vara svårt att hitta den energi som jag behövde för att kunna hålla bra klasser. Men jag hade inte behövt oroa mig för i samma stund som jag började instruera core express passet så kom energin över mig från de deltagare som var där och kämpade järnet. I aerobics express passet som jag körde därefter var energin verkligen på topp och jag hade kunnat köra på minst en halvtimme till. Och faktiskt så kände jag mig mycket bättre i min förkylning efter att jag hade instruerat än innan. Energi föder verkligen energi!

Andra tillfällen då jag upplever smärta:

När jag måste vara ifrån min Älskling längre än vanligt upplever jag smärta i mitt hjärta. Men den smärtan försvinner i samma stund om jag får se honom igen. Och jag tror faktiskt att den typen av smärta är väldigt nyttig. Det är lätt att ta varandra för givet annars.

När jag hör om barn som far illa, som inte har några föräldrar eller har mat för dagen eller som inte får tillräckligt med kärlek…

När en människa jag bryr mig om är ledsen…

Jag kan definitivt skriva under på att all smärta inte är bra. Jag tror att det är viktigt att skilja på olika typer av och analysera den smärta man känner för att se om man kan förvandla smärtan till någonting bra.

Jag har ju kännt mig förkyld i helgen och idag är jag fortfarande lite snorig och seg i kroppen. Men när jag kom hem från jobbet nu ikväll så kände jag ändå att jag skulle orka träna. Så jag körde ett 40 minuters pass på spinningcykeln. Jag tog inte i för kung och fosterland som jag brukar, utan tillät mig att hålla igen något eftersom jag trots allt har en förkylning i kroppen.

Efter det tränade jag 20 minuter core. Jag kände att jag ville repetera igenom övningarna i Core Express passet, eftersom jag ska instruera ett Core Express pass på World Class Nybroplan imorgon.

Det känns så skönt att min lilla förkylning inte kunde stoppa mig och min träning! Även imorse orkade jag pinna på med min morgonpromenad som vanligt. Härligt när man känner att kroppen är så pass stark och samarbetsvillig!