Om det är något jag verkligen älskar så är det att gå blomplockarpromenader på sommaren. Det är härligt att gå dem med barnen, om de är på humör för det, men det är också härligt att gå dem själv för att samtidigt få möjlighet till egentid. Här kommer ett inlägg om en av mina och barnens blomplockarpromenader från i somras. Platsen var Ugglarp i Halland och det var en sådan där alldeles ljuvlig sommarkväll i juli.
Blomplockarpromenad med barn
Vi hade varit i Ugglarp med husvagnen några dagar redan. Jag hade sprungit ett antal morgnar längs med stranden och gångvägen bort mot stora vägen och varje gång tänkt att jag måste gå en blomplockarpromenad här. Längs med väggrenen växte det nämligen så många fina blåklockor, rödklöver, hundkex och andra fina sommarblommor.
Så en kväll när solen sken och barnen hade spring i benen gav vi oss iväg, jag och de två. För att vara på säkra sidan att de skulle orka tog de cyklarna. Från vår husvagn ner till strandvägen var det nämligen en bit och jag ville gärna kunna gå ganska långt för att hitta de finaste blommorna.
De cyklade och jag gick och när vi hade kommit bort till den fina väggrenen med det höga gräset och de många blommorna stannade vi till för att plocka.
Just den här gången var det mest jag och Lillasyster som plockade. Storebror fann inte tjusningen i att få hem ett fång blommor at pryda bordet utanför husvagnen med. Han cyklade mest runt under tiden vi plockade.
När vi hade plockat klart hade vi en ganska lång väg tillbaka till husvagnen och jag fick peppa barnen en hel del för att orka. Jag kände tacksamhet över att de hade cyklarna, men dessa till trots tyckte det att det var segt att behöva ta sig den långa vägen tillbaka. Men det är som oftast i ett sådant läge bäst att hitta på en tävling så det gjorde vi. När barnen har något att tävla om glömmer de genast bort att benen egentligen är trötta!
Vägen tillbaka mot husvagnen var ännu vackrare än åt motsatt håll. Då hade vi en fin överblick på havet och den vackra naturen runtom. Kanske var det just den vackra vyn som gjorde att de små benen orkade kämpa på hela vägen?!
Vi passerade kossorna på vägen och var tvungna att hälsa på dem såklart. Lillasyster i familjen är verkligen en sann djurvän och det spelar nästan ingen roll vilket djur det handlar om, hon älskar det vid första anblicken. <3
Sakta men säkert tog vi oss närmare ”hemmet” (husvagnen). Jag hade den fina blombuketten i handen och njöt av att vi hade fått till den där blomplockarpromenaden som jag hade önskat mig. Tror att barnen var ganska nöjda med det också, även om de nog uppskattade mest att komma tillbaka från den.
Den fina lilla buketten stod sedan på vårt bord utanför husvagnen resten av den husvagnssemestern, inte bara i Ugglarp utan också när vi därefter fortsatte till Mariestad.
