Ja, rubriken talar sitt tydliga språk. Ibland är det tufft att vara mamma. Och pappa också och småbarnsförälder generellt. De allra flesta gånger är det hur härligt som helst, men de där tuffa stunderna kan vara nog så påfrestande för det. Jag gissar att alla ni som också har barn känner igen er och vet vad jag menar?
När det är som tuffast för mig mår jag bäst av att få vara en stund för mig själv, helst vid havet eller i skogen. Hemma bor vi ju granne med skogen och att gå in i den för en promenad i ensamhet är verkligen stärkande och så skönt. I somras när vi var i Ugglarp och jag hade en sådan där tuff och påfrestande kväll var det istället havet som stärkte mig.
Sommarkvällen var så vacker. Det blåste ganska friskt och solen hade precis gått ner när jag kom ner till havet. Jag behövde verkligen komma ifrån för en stund eftersom det blir intensivt att bo fyra i en husvagn på så liten yta under flera veckor. Jag gick ner till stranden och bort mot klipporna.
Fullmånen lyste så magiskt över havet.
Och alla vackra nyponrosor både doftade himmelskt och var så vackra för ögat. Jag blev så stärkt av att gå där i sommarkvällen!
Det var nästan bara jag som var ute och gick där. Korna var där förstås. Tänk, för dem är nog livet inte så där tufft ibland som det kan vara för oss människor. Inbillar jag mig i alla fall.
Medan jag gick där blev det allt mörkare och för varje steg jag tog och varje havsbris jag kände blev mitt hjärta lättare. Den friska luften och närheten till allt detta vackra fick mig att tänka klart. Jag kunde samla tankarna och hämta ny energi, välbehövlig energi att kunna använda i argumentationer med barnen och i ambition att undvika diverse bråk.
Det är ibland tufft att vara mamma, men jag ska verkligen inte klaga. Jag älskar det ju och mina barn och jag skulle aldrig vilja ha det annorlunda. Det är bara det att jag ibland kan behöva en kvällspromenad längs med havet för att orka med det.
